evaochtildas

Efter vändan runt elljusspåret började Matte packa väskor, en till Tilda och en till Matte. Kan inte hjälpa att klumpen i magen ger sig till känna. Mattes Lill Hjärta ska fira 1:a maj i Norberg tillsammans med Milton, och Matte drar vidare ner till dottern i Göteborg. Så nu blir det inget på bloggen förrän efter helgen.

Vätskepaus

Då är det dax igen att gå igenom pälsen på jakt efter de små svarta krypen. Jag förstår att allt levande har en uppgift att fylla, men varför finns det fästingar?

Lilla Söta Tilda kan inte sköta sig. Idag gick hon för långt, hon hoppade på Helmers matte när hon skulle ställa kaffekoppen på diskbänken! Min kloka syster har alltid sagt att Tilda mår nog bäst av att bo ute i hallen, så att hon blir van med att det är "trafik" förbi hennes bur.



Tilda har flyttat ut i hallen.

En timme,det är vad vi orkar vara sociala. Vi har varit på söndagsträffen här i Stjärnsund. Idag så var det tre nya vovvar med, det frestar på. Nyttigt, nyttigt tycker Matte, men Lill Hjärtat blev rejält trött.

Efter att Nick visade att han minsann också är duktig och lyssnar och faktiskt sitter när man säger SITT och kommer när man ropar HIT. Så fick då Tilda komma upp på planen, åhhh Mattes Lilla Fröken det bara flöt på. Nu kunde vi träna HOPP ÖVER HINDER, inga som helst problem, LÄGGANDE, INKALLNING, LINFÖRIGHET gick som en dans! Sen gjorde det ingenting att kvällssolen värmde, fåglarna kvittrade  och vitsipporna lyste upp fjolårets torra gräs. Härligt!

Kommandot HIT



Bland det bästa Tilda vet.

Efter en timmes promenad, tränat:TANDVISNING, APPORT, STÄLLANDE, PLATSLIGGANDE, LÄGGANDE börjar Matte "krokna". Men inte Tilda, hur mycket energi finns det i den lilla kroppen?

Undrar vem som är tröttast, Tilda eller Matte? Vi är några hundägare som har gått ihop för att träna våra hundar att umgås. Det är jättekul men väldigt påfrestande för våra fyrbenta vänner. Det har varit uppehåll under vintern men nu när vi på gång igen, tack Seppo!

Buster och Tilda

Lovar med Matte

minstingen Kasper

Jag har alltid trott att vi terrierägare hade de mest envisa vovvarna. Fel, fel, det är mopsarna! Jag tycker riktigt synd om er mopsägare! Trots isande vindar pärlade svetten i pannan innan jag lyckades få Nick att sitta. Vi har en vecka på oss att lära in SITT, LIGG och STANNA KVAR. Tur att jag gillar utmaningar.

Idag var det FOT som gällde på promenaden, det gick som en dans: HÖGER MARSCH, VÄNSTER MARSCH och  HELT OM. Tilda satt som ett frimärke mot vänster ben och kontakten var 100%. Jag svävade iväg mot hemmet. Det är inte så många som vet om mina planer med tävlandet och på vår väg hem mötte jag en "ovetande". Salig efter träningen kunde jag inte vara tyst utan berättade mina planer. -Jaa, vissa hundar sköter ju sig när de kommer upp på banan blev jag upplyst om!! Hmmm. 
Väl hemma fortsatte Lill Fia att "sköta" sig. Hon väntade tåligt på kommandot APPORT, höll bocken tills Matte kommenderade LOSS. Skötsam Vovva.
Flera sekunders väntan innan APPORT

Jag har blivit hundrädd. Det har hänt flera gånger att det har kommit "lösa" hundar mot Tilda och mig. Jag vet ju att jag har en terrier i slutet av kopplet och jag kan lova att det blir en tvåbent terrier i andra änden av kopplet. Igår hände det igen! Och samma procedur upprepas: Matte förvandlas till en skogstokig terrier, hojtar GÅ TILL MATTE, nästa fel: Matte försöker fånga in jycken sätter alltså ner handen och greppar tag i pälsen UGH! Vid det laget har ägarna kommit fram och bedyrar att "Hon är sååå snäll". Jag har en puls på 200 typ och kippar efter luft. Kunde Tilda prata så är jag säker på att jag fick höra hur pinsam jag är.
Skönt att vara hemma.

Det gick inte att lämna Fia på kommandot STÅ, utan att använda handen. Jag litar inte på mig själv, börjar jag använda dubbelkommandon så har jag svårt att släppa det. Vi backar alltså tillbaka ett steg.
Syster Yster kommer alltid och möter med en kindpuss.

På våra promenader idag har vi jobbat med STÅ, Fröken stannar snällt och Matte blir nöjd. Ska försöka ta ett steg ifrån henne imorgon, jag "fegade" idag. Vi fortsatte med att försöka få tänderna vårfina idag, det är inte det lättaste trots leversmak på tandkrämen. Det är ingenting vi gör morgon och kväll, jag ser det mer som en träning lite då och då på TANDVISNINGEN.

Oh, vad härligt idag tog vi oss runt på torra promenadstigar. Då var det dax för Lill Fia att "få" sitt vårbad. Jag blev inte omtyckt, nää på slutet av shamponeringen var det inte vackra "ord" som Gull Ungen formulerade. Men det var ingen återvändo.

Jag känner en trött Jack russell, det är sant! Vi har haft besök idag av Milton med familjer och Nick med sin Matte. Hejåhå, mattorna åkte ut i ett tidigt skede. Om vi ska vara ärliga så var det väl Tilda och Nick som stod för farten, Milton höll sig till oss tvåbenta. De två yngsta i sällskapet ömsom tjöt av skratt och ömsom satt med fötterna uppdragna, ingen visste ju var jyckarna skulle dyka upp nästa gång. Men nu är det alldeles stilla. Det blir svårt att övertyga  Lill Hjärtat att vi ska gå vår kvällsvända.


Kommandot här är SITT


Glöm mig inte.

Idag gick vi ut och var passiva. Tog orken slut, tänkte nog min Lilla Vän. Jag stod tyst och stilla i fem långa minuter (det var vad Matte klarade). Tilda tittade lite förvånat till en början men satte sig sedan och njöt i solen.

Idag fick Matte för sig att hunden skulle hoppa. Hoppa kan ju vovvan, men nu ville Mammsen ha hopp över hinder! Vi "letade hinder", till slut tog vi Lill Husses gevärväska(geväret står i vapenskåpet). Vi ska nog hoppa ute nästa gång, golv är nog inget bra underlag för en Jack Russell på språng. Det blev lite slirigt i avtrampen. Men hon fixade kommandot!

Äntligen kan vi gå som folk. Vår väg har inte varit rolig tycker Tilda. Medan Matte har gått med näsan i vädret och njutit av vårsolen så har Lill Fia hoppat, balanserat och smygit fram mellan vattenmassorna. Men nu har solen och blåsten tagit hand om vovvans bekymmer. Härligt!