evaochtildas

Skaffa inte en Jack Russell om du tycker om att ligga i TV-soffan! Det fick jag höra flera gånger när jag förde Jack Russell köpet på tal. Just det, jag är ingen soffliggare men vill gärna ta en kopp kaffe tillsammans med Husse på kvällskvisten. Jag kan lova att det är precis vad Vovvan klarar. KOM IGEN Matte så hittar vi på något lattjo!

Det var släktträff hemma hos Nick igår, jag blir alltid lika imponerad att dessa tre starka personligheter kan vara under samma tak. Nick blir nertagen på jorden av Tilda gång på gång, han är bara såå glad! Tilda håller ett vakande öga på Milton som inte riktigt vet var han har tjejkusinen. Och stor kusinen tycker att Nick är ett nödvändigt ont men väluppfostrad som han är sköter han sig.
Nick och jag ska gå på Hund i Hand nu i vår, vi är anmälda till klass 1. Milton med matte går upp i avslutningsklassen. Tilda har gått klart och skänkt Matte guldbroschen!

Jag är ingen kattmänniska, har trott att det är ganska tomt innanför pannbenet. OK, jag ger mig. Katter är kloka djur dom också, Chilla är ett bevis på det. Jag har morrat många gånger: Vem är det som inte stänger av vattenkranen i handfatet! Lill Husse kom på det: Chilla. Trots två vattenskålar till förfogande ska Missan ha RINNANDE vatten, alltså skjuter hon upp kranen men "glömmer" att stänga. Får hon inte mat när hon vill blir det liv i luckan, det blir Tilda som får ta det. Katten hoppar upp till hundmaten, lyfter på locket och plockar upp TILDAS mat med tassen. Man kan ju förstå att Hunden blir tokig! I brist på sysselsättning öppnar Katten någons garderob och vräker ut kläder som Matte vikt och lagt i fina högar, Hmmm. Katten ska inte äta ur matskålen heller, nej den plockas ur och äts sedan sakta med högljudligt smaskande.

Idag blev det ett morgonbesök hos en kompis till Matte, Lill Husse skulle skjutsas till Svinö för vidare färd till huvudstaden. Tilda hitta som vanligt nya intressanta kattleksaker, medan missarna flydde ut!


När vi kom hem hade hon ångan uppe och så var det full fart igen, Chilla var inte sen att hänga på. Varför har man mattor på golvet??

Idag hamnade vi i riktigt blåsväder. Vi fick med oss Husse på promenaden, vi drog oss ut på sjön. Grycken var inte nådig mot oss, hejåhå vad det blåste. Tilda hade det riktigt tufft ett tag, dels med stormvindarna och nu var det ju så att hon kände sitt ansvar gentemot Husse också. Kom Matte och Husse för långt ifrån varandra blev det drygt för Lill Fia, hon sprang i cirklar som hon förminskade tills vi nästan snavade på varandra.

Jag blir faktiskt på gott humör när vi tränar, Tilda och jag. Hennes blick ger mig så mycket positiv energi. Vi klarar STÅ galant(jag har inte börjat lämna henne än men hon står!), PLATS i tre låånga minuter, LÄGGANDE blev lite snett idag men utan tvekan, TANDVISNING inga problem och jag tycker att hon får godkännt på APPORTERINGEN. På våra promenader kommer hon i full fart på INKALLNINGARNA. Luktar det skryt? Jag bjuder på det!

På våra promenader idag har vi tränat på STANNA, enligt Bodfäldts teori. Matte kommendera STANNA och kastar en godis över huvudet på vovven. Problemet var att godisen försvann ner i snön, så det dröjde med belöningen. Själva stoppet var det inga problem med. Nu är vi trötta eftersom Matte inte vill gå in när solen gassade så härligt utan traskade en extra sväng på em.

Kände att vi behövde pushas i vår träning. Då är det Harriet som får träda in. Det är ju det där med STÅ (ja, det börjar bli tjatigt). Guruns råd idag blev att lägga in ordet STÅ tillsammans med klickern. Sedan STÅ, vänta någon sekund innan klickern. Tro det eller ej, Tilda har återigen snappat Harriets råd!! Nu STÅR hon utan hjälp av klickern!  Konstapeln fick en utryckning idag, vår kära Chilla levde rövare på matsalsbordet. Detta gillades inte av vare sig Matte eller Husse, då tar konstapeln tag i ärendet, oj, oj vilken utskällning Missan fick.

Jag tycker att vi var tappra idag. Har man bestämt att gå i en timme så har man. Vi trotsade både snö och vind, inkallningarna gick betydligt bättre idag. Väl hemma "boade" Fröken i soffan, ja, det har du gjort dig förtjänt av.

Så var det dax för strykbrädan igen. Tilda låg på kökssoffan och sov så skönt efter fm. promenaden, men så fort strykbrädan kom in i köket så bokstavligen flyger vovvan ner på golvet. Hon blir aptokig! Försöker gräva gångar i mattan, rullar runt, snurrar runt och hela tiden gläfser hon. Matte fattar noll! För övrigt är vi i någon slags formsvacka: hon "tappar" apportbocken, tvekar på läggandet och kommer trippande på inkallningen.

Jag tror att Tilda kan höra mormors bil på flera mils avstånd. På eftermiddagen så var vi ute på gården och tränade, plötsligt var det ingentig som fungerade. Fröken tappade all koncentration, Matte blev plötsligt luft. Vi hann bli riktigt osams. "Förklaringen" svängde glatt in på gårdsplanen och Tilda hoppade högt av glädje, hmm. Okej då, HOPP och LEK, det komandot behövdes inte, Lill Fia var redan hos mormor. En till som hoppade av glädje var Nick, han går verkligen fram som en tornado. Som vanligt tröttnade min Lill Fia ganska snart på racet och vände ryggen till.




surpuppa?

Idag tog vi med klickern på promenad. Kan inte hjälpa, men jag är lika pirrig varje gång Fröken ska STÅ. Jag vet ju att jag måste lita på henne annars stjälper jag henne. Hon klarade stå galant,Gull Unge! SITT OCH STANNA KVAR, INKALLNING, LÄGGANDE och FOT gick som en dans. Vad Matte måste tänka på, är att inte använda dubbel kommandon. Inga nigningar och inga händer som styr och ställer!

Lilla Fröken Fyrbent, nu får du faktiskt vara nöjd. Efter en långpromenad på fm. och en långpromenad nu på em. med diverse övningar inlagda vill Matte sitta en stund. Har börjat fundera på om vi måste göra något åt Tildas päls till sommaren, jag vill ju ha henne "lurvig". Frågan är väl om det blir för varmt, hon har fått en rejäl päls. Idag har Lill Husse tittat på Tildas tänder, inga problem. Om det finns något orosmoln inför tävlandet, så är det väl TANDVISNINGEN. Ska jobba på att så många som möjligt får titta på Lill Hjärtats gaddar.

Jag tror att Tilda tycker att Chilla är feg ibland. Idag när det blev lektag, så ballade Chilla ur och tog ett skutt upp på matsalsbordet. Tilda blev skogstokig och skällde ut katten.

Vi har haft "Stor Kusinen" på besök. Jag måste säga att jyckarna har sansat sig, beror det på åldern eller på att min Gull Fia håller Milton i för strama tyglar? Hoppas att det är åldern. Jag tycker att Milton är en riktig gentleman, han kollar vilket humör Fröken är på och rättar sig efter det. Klok hund.

Idag har vi tränat på "lugn vid dörren". Enligt Eva Bodfäldt så låter det lätt att få våra fyrbenta familjemedlemmar att ta det lugnt när dörrklockan ringer. Jaha, det lät ju bra. På med kappan och ett SITT till Tilda. En godis framför Lill Fröken och Matte ut på trappen, dörren på vid glänt och PLING PLONG. Tilda blir jätteglad, viftar på svansen och skäller (hon förblir sittandes), detta upprepas fyra-fem gånger. Sedan går det upp för henne att det bara är Matte som har fått ett "spel", så hon tittar förundrat på mig och lägger huvudet på sne. Nästa PLING PLONG sitter hon tyst!  Hon får sin godis. Jag testar ett par gånger-inte ett ljud från Vovvan! Det finn alltså hopp.

Jag vet att kunskap är "färskvara" och att det gäller att hålla allt vid liv. Men snälla lilla Fröken, du kunde ju APPORT förra veckan!
Idag var den kunskapen väck, pust.  När apportbocken kom fram vickade hon igenkännande på svansen men sen blev det kortslutning. Hon hann inte vänta på något kommando, nää ut for träklumpen och sen förväntade hon sig belöning, för vad vet jag inte. Vi fick börja om från början dvs. apportbocken lämnas uppifrån sen gällde det att vara snabb med LOSS.


Sedan kopplade hon på charmen och Matte smälte förstås!

Nu var det Tildas tur att ta med sig Matte till en kompis,nämligen Nick.Vi började med en promenad till Miltons sommarstuga, Tilda blev så förvånad när det gick upp för henne att huset var tomt. Det var med tunga steg hon vände och många blickar bakåt, kanske ändå att Milton skulle komma ångande, men nej. Nåja, hon hade ju Nick med sig(och det räckte till). Dom båda jyckarna hoppade och for runt i snön så det stod härliga till. Leken fortsatte inomhus, Tilda tyckte det var kul med nya leksaker och Nick delade gladeligen med sig. Efter att ha busat runt ett bra tag drog dom sig upp i soffan, men kunde inte låta bli varandra.

Idag fick Husse agera publik när vi drog igenom träningsprogrammet. Han blev imponerad, ja vad skulle han säga. Han vet ju hur jag slitit mitt hår för kommandot STÅ, klickern blev som en trollstav. Vi visade även LÄGGANDE och FOT.

Jag fick telefon, då tog Tilda plats vid datorn.

Den här onsdagen blev ganska vardaglig, två långpromenader och en PLATSLIGGNING. På promenaderna la vi in några LÄGGANDEN(där det inte var blött), INKALLNINGAR,och FRITT FÖLJ med höger och vänster svängar och helt om. PLATSLIGGNINGEN hade jag inte hjärta att göra ute, jag vet att det ska fungera på alla underlag men inte idag.....

Nu börjar jag tycka att det räcker med snö, det är inte mysigt längre. Vi har hittat så många fina skoterleder att gå på, men i veckorna har skotrarna tydligen ledigt, så kommer det snö blir det inga promenader längst lederna. Tilda och jag har gått runt och letat efter uppkörda promenadleder, men nej. Det är inte kul att bara trava utmed vägen, jag vill se Lill Gumman dra iväg som ett snömoln, ledig och lös.
Om någon undrar, så klarar vi STÅ utan svårigheter.

Tilda letar efter uppkörda promenadvägar.

Idag var Tilda och jag in till Hedemora. Jag får lov att säga att Lill-Fia skötte sig som en riktig stadsfröken, ingen "Lantlolla" där inte. Vi mötte en stilig labradorkille, han ville gärna lära känna Fröken, men hon "höjde inte ens ett ögonbryn" utan fokuserade blicken låångt bort. När vi kom till parkeringen var det en schäfer i en av bilarna, även den pockade på Lill-Fias uppmärksamhet. Det blev ett Herrans Liv i bilen, då slog min Fröken "dövörat" till och trippade lugnt förbi.
Skönt att komma hem till Chilla och slippa alla närgångna hundar.

Idag lägger vi träningen på hyllan och tar en vilodag. Vi känner oss lugna när vi vet att så fort vintern släpper taget är vi välkomna till Harriet. När vi gjorde morgonpromenaden testade jag Lilla Fröken på några skidåkare. Jag brukar koppla upp henne om det kommer någon i vår väg, Bära eller Brista tänkte jag och lät Fröken springa fritt, hon struntade totalt i motionärerna. Duktig hund tänkte jag och kände mig stolt. Nu ska jag fortsätta att läsa Eva Bodfäldts bok Kontaktkontraktet.