Nu igen...

Man lär av sina misstag säger man, det gäller inte mig. För någon dag sedan trodde jag att min sista stund var kommen, idag kom samma känsla tillbaka. Solen lyste från en klarblå vinterhimmel, Grycken lockade med mängder av skoterspår, härligt tyckte jag och knatade på tillsammans med min trogna följeslagare. Efter ett tag lyfte jag blicken och märkte då att Klacklandet låg snett bakom oss! Hjälp, Tilda utropade jag "Lill- Fia" slår ner rumpan och spanar hemåt.

Det var inte mycket att göra, i med backen och sedan snöpulsa igen. Lilla tappra vovva, hon kämpade på så gott det nu gick med sina korta ben. Jag behövde inte bära "Guld-Klimpen", "bara" se till att jag tog mig iland. Sedan visade hon tydligt att hon var villig att balansera i ett spår från en fyrhjuling så att vi tog närmaste vägen hem.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0