Undrens tid är ej förbi

Igår kände jag att vi behövde hjälp. När jag kommenderade STÅ, försökte Lill-Fia med: ligg, sitt, skall och även dansa på bakbenen! Jag tyckte ju att det verkade som om hon började förstå, MEN NEJ!  Jag tog luren och pratade med vår Guru, testa med klickern blev rådet. Det var som om även Tilda hade hört Harriets röst, för så fort jag klickade stod hon som om det aldrig hade varit något problem!! Halleluja! Tack Harriet!
Idag på promenaden mötte vi ännu en manlig bekant till Tilda, det är en Borderterrier vid namn Igor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0