Ett nödvändigt ont

På eftermiddagen öppnade himlen sig precis när vi stod klara för promenaden. Tilda-Fröken hade nog helst väntat med att göra sina behov medan Åke-Hjärtat inte förstod hennes tvekan. Vid varje vattenpuss valde Fröken att göra en stor lov för att inte blöta ner sig mer än nödvändigt men Herrn njöt av att plaska på.



En inte så blöt hund och en mycket blöt hund.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0