Ur spår

Ja, ja. Man kan inte ligga på topp jämt! Matte la ett blodspår som fick ligga i fyra timmar, tog Spår-Åke med sig och drog ut i skogen. Han var snabbt iväg, men kom ur kurs efter vinkeln. Matte stod tyst och stilla medan han sökte och sökte. Efter lite spring fram och tillbaka var han på G igen!Denna gången tjoade vi med rådjursskånken när han nosade upp den.Så han tog den beslutsamt och med svansen högt i skyn och stolt som en tupp gick vi hem.



Väntar på att få börja!



Bättre reaktion denna gång!



Bra jobbat Vännen min!

Även Lill-Fia tappade spåret, hon klarade vinkeln men sen vet Matte inte vad som hände. Men efter en stunds nosande kom hon fram till skånken.



Vill iväg!



Belöningen!



En till stolt vovve! Bra jobbat, Lill-Tjejen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0