evaochtildas

Jag försöker leva med tron att Problem Finns Till För Att Lösas! Ska villigt erkänna att jag har tvivlat när problemet var att få Tilda att förstå STÅ. Nu är problemet löst, jo det är sant. Lite pirr i magen hade jag när jag skulle träna idag, skulle hon komma ihåg gårdagens lärdom? Den blicken Tilda gav mig när jag tog fram klickern sa : Lita på mig. Lilla goa vovva, Matte ska aldrig tvivla mer.
Vi har varit på födelsedagskalas idag, där träffade Tilda sin 93åriga kompis Margaretha.

Igår kände jag att vi behövde hjälp. När jag kommenderade STÅ, försökte Lill-Fia med: ligg, sitt, skall och även dansa på bakbenen! Jag tyckte ju att det verkade som om hon började förstå, MEN NEJ!  Jag tog luren och pratade med vår Guru, testa med klickern blev rådet. Det var som om även Tilda hade hört Harriets röst, för så fort jag klickade stod hon som om det aldrig hade varit något problem!! Halleluja! Tack Harriet!
Idag på promenaden mötte vi ännu en manlig bekant till Tilda, det är en Borderterrier vid namn Igor.

Min Lill-Fia går även under synonymet Konstapel Pettersson, hon vill nämligen ha ordning och reda runt omkring sig. När Chilla får för sig att vässa klorna på kökssoffan så är Konstapel Pettersson före Matte med tillrättavisning, på hundträningarna har hon koll på grannekipaget minsta felsteg så agerar Konstapeln. Enda gången hon kan se mellan fingrarna är när hon själv glömmer lagar och regler! Idag var det skogshuggarna som fick sig en utskällning: Lägga timmerstockar vid Mattes väg!

Idag har vi träffat ytterligare en kavaljer till Fröken, nämligen Helmer (en Dansk-Svensk Gårdshund) från Rörshyttan. Helmer och Tilda har dragit runt med sina "mammor" på en hel del hundaktiviteter, jag kan lova att det blir draag när vi träffas, oj,oj. Jag tyckte nog att dom skötte sig bra idag, de blir nog "folk" av dom också.

Yes, jag tror hon har fattat! Idag stod Tilda i flera sekunder (jag hann hämta kameran) när jag kommenderade STÅ, ingen tillstymmelse till att slå ner lilla rumpan.

Idag tog det tid för oss att komma ner på bruket. Det är tydligen väldigt många sportlovslediga hundar som har varit fräcka nog att gå på Mattes gata. Detta gillar inte min Fröken, oj, oj nosen plöjde djupa rännor i snön och det skulle kissas varannan meter.

Oj, vad vi har lekt, det blev nästan som HELA HUSET STORMAR! Jag hade ju lovat Lill-Gumman bättring, så det var ju bara att sätta igång på tidig lördagmorgon. Vi finputsade pälsen, kollade tänderna, fortsatte med kommandot STÅ- FRAMÅT det gick sisådär med det sistnämnda. Äsch, nu skulle vi ju ha kul och jag kan lova att jag skrattade hjärtligt när det bara brakade loss för Tilda. Snacka om terrierryck, Chilla tog trappan upp i tre språng(hon ville inte vara med), mattorna hamnade uppåt väggarna och huvudpersonen låg som ett streck genom hela huset.

Idag på våra promenader har vi jobbat med STÅ- FRAMÅT, vet ej men kanske att Lill-Fia förstod. Tänker köra så ett tag så får vi väl se. Nu på kvällen har vi haft klädparty. Det var Miltons Matte som kom med massor med fina kläder, Tilda fick hålla sig i köket medans tanterna provade och provade. Men när tanterna hade gått hem ville Lill Fröken kolla vad som fanns att välja på.  Matte har lovat sin vovva att det ska bli mera träning nästa vecka för då har vi ju sportlov.

Jag förstår att Tilda tycker att Matte är dödstråkig, det blir nämligen klädparty här imorgon. Och då får Lill-Fröken stå tillbaka. Matte vill nämligen fixa iordning lite: jaga runt med dammsugaren, sno ihop en kaka etc. Tilda har verkligen försökt få igång Matte, men nu har hon gett upp. Hon får nöja sig med enbart promenader idag. Förlåt Lill Hjärtat!

Idag tyckte våra fyrbenta familjemedlemmar att det var ruggit väder. När Tilda och jag kom in från eftermiddagsturen styrde vovvan stegen in till kakelugnen, dit hade även Chilla begett sig. Efter fem minuter var även Matte vid värmekällan, hon hade försett sig med en kopp kaffe. Vi hade riktigt mysigt.

Det bästa man har sätter man på bordet, sägs det. Ja, idag hamnade Fröken på köksbordet. Det var nämligen kloklippning på gång. Efter klippningen var det pälsvård, det tyckte Fröken var bortkastad tid. Hon hade andra planer, så Matte fick hålla Yrvädret med fast hand tills pälsen var borstad och fin.
Jag tror att Fröken var stressad idag, när vi tränade APPORT släppte hon apportbocken innan jag kommenderade LOSS. Hoppas att det är övergående.

Idag har vi varit och hälsat på i Österby. Där finns det två katter som inte blir så glada över vårt besök, jag kan förstå dom. För det blir en hel del ommöbleringar i huset. Kattlådan åker ut, matskålarna får en ny plats, leksakerna rivs ner mm. Jag är ganska säker på att dom blir glada när besöket tackar för sig och börjar återställa ordningen  Idag fick strykbrädan agera staket. Mattes Gull försökte med alla medel ta sig förbi hindret, hon buffade och knuffade för att ta sig förbi och få en skymt av de två missarna. Men hör och häpna till slut gav hon upp  och kom till Matte istället.

Vilken härlig start på helgen. Lill- Fia och jag kan ligga och mysa så länge vi vill, ingen ilsken väckarklocka som stör friden.  Solen lyser från en klarblå himmel, så efter kaffet drar vi oss ut. Det är sådana här stunder som laddar batterierna!  Vi har hittat en skoterled som går igenom skogen, den är numera nummer ett (hjälpte tydligen att klaga lite häromdan). Kommer på mig själv att jag går och tycker synd om alla som inte får uppleva sådana här stunder.

                                                                                                                                                                                               

Jag kan inte skylla på Tilda om det går åt pipsvängen med tävlandet. Hon är alltid på tå när hon ser att Matte tänker ägna sig åt träning. Vips så har jag Gull-ungen som fastklistrad vid min vänstra sida, släpper inte blicken utan vill jobba, jobba. Vi har inga som helst kontaktproblem. Så det är upp till Matte hur långa passen blir. Idag var det PLATSLIGGNING, TANDVISNING, LÄGGANDE, APPORT och STÄLLANDE på schemat. Allt utom ställande klarar vi, vad ska jag hitta på för att hon bara ska stå still??? Hjälp!

Idag känner vi oss inte alls så tråkiga som igår, skönt. Innan Matte skulle till jobbet hann vi med en skön promenad (inte på Grycken). När Matte kom hem så blev det ytterligare en mysvända, solen sken, fåglarna tinade upp och kvittrade och Go-Fia gick FOT som den värsta champion! Väl hemma stoppade vi i oss lite mat, sen blev vi leksugna. Nu var det julklappen från Nick som fick vara med. Tilda hade glömt hur man leker, så det var bara för Matte att bege sig in under matsalsbordet igen. Det blev dock några repor mellan kök och vardagsrum, kul. Sen kom borsten fram och då hände något som aldrig hade hänt tidigare: Lill-Fia lägger sig och slappnar av, jag tror till och med att hon tyckte det var skönt, JIPPI! Hon har inte varit så förtjust i att bli borstad

Nu börjar vi tröttna på den där frihetskänslan vi kände för någon vecka sedan när vi gick på sjön. Tråååkigt tycker vi nu. Det är bara att hålla sig på de skoterkörda svängarna, och inget spännande att lukta på. Det där låter inte roligt men, lyssna nu på något roligt: Tilda stod i tre sekunder idag när Matte kommenderade STÅ!  Man måste glädjas åt de små ljusglimtar man får.

Det är hårt att vara Nick just nu. Idag kom han och hälsade på igen, glad i hågen rusade han in till Tilda. Fröken markerade ganska tufft att hon inte är intresserad. Nick kopplade på charmen, men nej, nej. Hon hoppade upp i soffan och la sig på sin kudde och slöt ögonen för nu skulle hon sova, Tråk-Fia.
".

Efter en härlig vinterpromenad, var det så dags att träna lite. Vi började med de "säkra korten" SITT, LÄGGANDE, APPORT, PLATSLIGGANDE (idag utan störning) . Om jag varit tävlingsledare hade "Lill-Gumman" fått full pott! Men hade jag varit tävlingsledare och sett vårt STÄLLANDE hade jag nog skickat hem ekipaget. Tänk att det ska vara så svårt att bara stå!

Ett stort tack till vår kära dotter för en helmysig helg i Göteborg. Ett lika stort tack till storkusin Milton med familj för att ni åter öppnade er dörr för vår kära "Morrhoppa". Hur skulle vi klara oss utan er?

Idag har vi inte gjort så mycket mer än gått våra vanliga vändor på Grycken. Matte har varit på damträff och ska nu till att packa inför Göteborgsresan imorgon. När jag tog fram resväskan förstod Tilda att något var på gång, hon håller sig i närheten av väskan och försöker övertyga Matte att hon också ska med. Kan inte hjälpa att det blir lite "suddigt" i ögonen. "Lill-Fröken" ska få vara i Norberg hos stor kusinen Milton, jag vet att hon blir väl omhändertagen av Milton och Miltons Matte och Husse och jag vet att jag blir väl omhändertagen av vår dotter i Göteborg men..... Hörs på måndag

Imorgon är det damträff så Matte har bakat en kaka, Tilda gör vad hon kan för att hjälpa till, hon är vår fyrbenta diskmaskin. För övrigt så börjar vi tröttna på att "harva" runt nere på sjön, vi längtar efter våra sköna skogspromenader. Våren, vi ser fram emot att träffa dig i år igen! Någon mer som vi ser fram emot att träffa är "vår" Harriet, det känns som att vi står och trampar på samma ställe. Vi är i behov av Harriet!

En av de svåraste övningarna för Tilda, blir när vi får besök. Då vill nämligen Matte få den super glada terrien att sitta still på mattan tills det blir tillåtet att "gå" fram och hälsa, DET ÄR SVÅRT! Idag när det ringde på dörren och Matte kommenderat "Sitt" slår "Lill-Gumman" ner stjärten och tittar bedjande på mig, "Får jag hälsa nu"? Efter hälsningen kommer nästa kommando "Ligg och Stanna Kvar" inga som helst svårigheter. Besöket , Husse och Matte går in i köket. När vi ska börja fika är det någon som fattas, var är Tilda? Jo, Tilda är där Matte sa att hon skulle vara, nämligen liggandes på hallmattan. Vilken duktig hund och vilken glömsk Matte.

Man lär av sina misstag säger man, det gäller inte mig. För någon dag sedan trodde jag att min sista stund var kommen, idag kom samma känsla tillbaka. Solen lyste från en klarblå vinterhimmel, Grycken lockade med mängder av skoterspår, härligt tyckte jag och knatade på tillsammans med min trogna följeslagare. Efter ett tag lyfte jag blicken och märkte då att Klacklandet låg snett bakom oss! Hjälp, Tilda utropade jag "Lill- Fia" slår ner rumpan och spanar hemåt.

Det var inte mycket att göra, i med backen och sedan snöpulsa igen. Lilla tappra vovva, hon kämpade på så gott det nu gick med sina korta ben. Jag behövde inte bära "Guld-Klimpen", "bara" se till att jag tog mig iland. Sedan visade hon tydligt att hon var villig att balansera i ett spår från en fyrhjuling så att vi tog närmaste vägen hem.

På förmiddagen fick Tilda herrbesök, det var Nick och mormor som kom. Det blir alltid race när busfröet är här, det blir faktiskt lite för mycket tycker Tilda. Hon drar sig till tanterna vid kaffebordet, och ber att få vara ifred, men se det vill inte Nick förstå. Kom igen nu då, "Tråk Tilda"  gläfser kavaljeren och buffar på Fröken, men nej hon är svår flirtad när hon sätter den sidan till.
Missödet blev till på eftermiddagen hos en kompis till Matte. Efter att vi hade fikat och pratat och pratat var det så time att gå hem. Då upptäcks ett "visitkort" bestående av två bajskorvar på mattan i TV-rummet! Ooh, det var bara att be så mycket om ursäkt, hämta papper och spola ner korvarna. Tack och Adjö.